Gefle borta, en slätstruken historia. Gefle borta är ju sällan speciellt spännande, det bara är så helt enkelt. Konstgräs, halvtråkigt hemmalag och ett rätt trögt Djurgården är inte ett speciellt bra recept för fotbollsunderhållning. Och som sagt, det blev det sannerligen heller inte.
Första halvlek… Hände det något värt att minnas? Det var småkallt vill jag minnas och det känns minnesvärt i jämförelse med matchen. Andra halvan kändes bättre och enligt min helt fantastiskt objektiva syn på det hela så kändes det som att DIF hade lite häng på ett mål. Väldigt lite förvisso, men i år är det nog inte någon idé att vara kräsen.
Naturligtvis kom inte det där förlösande målet, det händer ju i regel bara bra lag. Ett rött kort och matchen kändes körd. På plussidan – en poäng borta mot Gefle är inte SÅ dåligt, de har ju en viss tendens att vara bra på hemmaplan, och DIF lyckades undvika att slippa in mål trots Riddez utvisning.
Dålig fotboll och småkallt. Allsvenskan är för underbar ibland.
/Jonatan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar